På väg hem från dagis säger yngste sonen eftertänksamt, efter en för honom ovanligt lång tystnad: ”ibland kan en prins sakna sina prinsessor”. Hmm, ja? Undrar hur han tänkte där. Lite oroande det där med prins i singularis och prinsessor i pluralis. Tycker vi försökt hålla en hyfsat genusmedveten nivå här hemma, men där ser man.
Å andra sidan är det intressant att fundera över att man brukar prata om “flickor i prinsessåldern” men knappast om nåt motsvarande för pojkar? Men här hemma läses det för närvarande mycket prins och prinsessagor, t ex Gustavssons “När prinsar blir förtrollade” och alla de andra i serien. Är han i prinsåldern då?
