Terminen är i full gång nu och klasserna strömmar till biblioteket för boklån och bokprat. Bokpraten är till min glädje populära, men det innebär också att de måste planeras för att verksamheten ska vara meningsfull och kul både för mig och för skolklasserna. Fjärdeklassarna får bokprat ett par gånger per termin och femteklassarna en gång i månaden. När jag bokar tider för årets skolklasser brukar jag passa på att fråga ut lärarna: Stökiga elever? Pratglada? Blyga? Stor eller liten klass? Gruppdynamik? Läsvana? Det kan vara svårt att få ett tydligt svar på det sistnämnda, så jag brukar fråga läraren vad de svagaste eleverna läser och vilka böcker de duktigaste eleverna håller på med. På så sätt känns det som jag får en lite rättvisare bild av klassen. Ovanligt nog har samtliga lärare jag hittills pratat med framhållit att deras elever är rätt bra i läsning i år!
Det känns som om jag kommer att jobba i medvind i höst! Eleverna jag träffat har varit sympatiska (vilket de i och för sig brukar vara) och intresserade (vilket inte alltid är fallet till att börja med) – i en klass kom en grupp tillbaka bara några timmar efter bokpratet. Jag undrade varför de redan var tillbaka och de berättade att det hade varit så kul att gå till bibblan, så de ville komma in och tala om det och ”hänga” ett tag.
När jag inleder som jag brukar första gången jag träffar en klass, och ber barnen presentera sig och berätta lite vad de tycker om läsning, favoritbok eller favoritgenre, har jag fått entusiastiska boktips på vad de läst i sommar. Det är annars inte helt ovanligt att tjejerna är blyga (eller spelar blyga?) och knappt vill prata om vad/om de läser (vilket i en del klasser känns fullt förståeligt, för så fort de börjar berätta börjar killarna dissa) och att killarna gärna vill ”coola” sig genom att framhålla hur lite de läser. Men inget sånt ännu i alla fall. Istället ser jag i en klass hur en av de typiskt icke-läsande gossarna (jojo, här haglar fördomarna) nästan studsar upp och ner på stolen i väntan på att det ska bli hans tur att få berätta om en superbra, superläskig bok han läste i somras. Här är hans bästa boktips: Allhelgonaoffret av Petter Lidbeck.
Lyssnade på dig i Umeå idag. Nu ska jag försöka att inte låta för beundrande, men det kan bli svårt… Jag blir så imponerad av din erfarenhet och ditt sätt att sprida inspiration. Och det är underbart att höra att fler vuxna människor än jag läser så mycket barnböcker. Jag läser mängder av barn- och ungdomsböcker. Men nu tar jag en paus och kollar in din blogg som jag har hittat idag.